
Naturområde
Området utgörs av en höjd lokaliserad i nord-sydlig riktning, med en brant västsida och en sluttande östsida. På toppen finns en höjdplatå som sluttar svagt mot norr och söder. I den västra branten finns omfattande rasbranter och blockrik terräng, medan inslaget av hällmarker är högt uppe på platån. I den östra sluttningen är mikroklimatet fuktigare och det finns rörligt markvatten i delar av området. Inslaget av mer krävande växter, t.ex. tibast och blåsippa, är högt i och nedanför branten, vilket antyder inslag av grönstenar i berggrunden. Hällmarkstallskog De övre delarna av området utgörs av relativt gles hällmarkstallskog som blir glesare i de norra och västra delarna. Berggrunden går i dagen i stora delar av området och skogen är naturligt gles med större öppna ytor. Viss plockhuggning har skett i vissa delar medan andra delar förefaller ha varit orörda under lång tid. Barrblandskog De östra delarna av området utgörs av barrblandskog där gran är det dominerande trädslaget. Där berggrunden går i dagen i mindre åsar förekommer tall mer allmänt och det finns även inslag av lövträd, främst björk och asp. Fuktigheten i marken är högre i dessa delar, liksom boniteten. Lövrik blandskog I den västra branten är inslaget av asp och andra lövträd stort, i synnerhet i anslutning till talusbranter i den södra delen. Längre norrut är det något mindre brant och inslaget av gran är högre. Omsättningen av träd är snabb och det finns gott om död ved i olika stadier av nedbrytning i branten.
Kil
Naturvårdsverket